December 2002 Vecka 50

Lotsen kallade mig, min läkare och min handläggare till rehabiliteringsmöte angående utredningsrapporten. Mår inte bra och min läkare försöker att förmå mig att ta Remeronet. Jag går med på det. FK gav klartecken för stödamtal hos Marianne. Nytt rehabmöte om rehabiliteringsplan ska ske i januari, då medici-
nen förhoppningsvis ska ha gett effekt, så att jag lättare kan ta itu med den.

December 2002 Vecka 49

Mår inget vidare. På fredagen träffar jag Lotsens personal som går igenom sin utredning med mig och deras slutsatser. Resultatet de kom fram till var att mina symtom berodde på den höga arbetsbelastning jag har utsatt mig för under lång tid och att jag till följd av den kränkning jag utsatts för genom intrångsundersök-
ningarna, har skapat ett behov av upprättelse med fortsatt agerande att fly in i arbete, med förlust av kontroll som följd.

De bedömde att jag är i stort behov av fortsatt samtalskontakt för bearbetning av min situation och återskapande av kontroll av min livssituation och hjälp med realitetsanpassa min arbetssituation för att minska stressbelastningen.

November 2002 Vecka 48

Mår inget vidare.

November 2002 vecka 47

Kuratorn gick igenom mina tester och sade till mig att om jag inte slutar att upp att springa, så kanske jag ej är tillbaka på jobbet varken i januari och april . Det kunde i värsta fall gå så illa att jag inte kommer tillbaka till något jobb och då skulle det i så fall bli sjukpension. Kommer hem och är väldigt nedstämd. Da-
gen efter var det kaos i hela kroppen. Jag orkar inte klä mig, mår jättedåligt, känner mig mycket nedstämd. Tankarna snurrade i huvudet sedan gårdagen samtal. Ligger på soffan hela dagen. När jag gick och lade mig på kvällen, låg jag och funderade, jag bestämde mig för att höra om jag inte kan få lägga in ett par promenader ut till kontoret i veckan och vistas där en liten stund, försöka att plocka med mina egna saker och se om det jag mår bättre av det. Kanske kan det reducera mitt stresspåslag. Har även bestämt mig för att avvakta med medi-
cinen. Vill testa det andra först.

Onsdagen träffar Essie på Lotsen, talar om för henne mitt beslut och mina önskningar. Hon tyckte det var bra, men att jag var tvungen att vara försiktig. Vi kom överens om att jag skulle ringa FK. De kunde också ringa till Essie. Ringer Ragnhild på FK, hon ber mig skriva ner detta och komma över till henne med det när jag var klar.

Torsdag Marianne ringer upp mig, för jag sökte henne igår. Jag berättade vad som hänt och hur jag tänker både angående medicin och vistelse på kontoret. Hon sa att hon stödde mig. Skriver sedan min tillfälliga rehabplan och lämnar in den till FK. Går sedan ut till kontoret och stannar där och fikar med Ingela. Hand-
lar på hemvägen. Kommer hem och är visser- ligen trött men glad över mig själv, då jag knappast rört mig någonting sedan augusti.

November 2002 vecka 46

Utredningen på Lotsen fortsätter, får genomgå tester och intervjuer om mitt ar-
betsliv och min sociala situation. Det är mycket jobbigt, men personalen är underbar. Besöker även min läkare, min sjukskrivning förlängs till den sista januari -03. Hon frågade om jag tänkt över om jag vill äta Remeron. Kan inte be-
stämma mig, men går med på att testa en provförpackning. Började på spinning, men blev avrådd att sluta, då jag är en prestationsmänniska, så är det inte bra för mig just nu.

November 2002 vecka 45

Utredningen startar på Rehabteamet Lotsen. Min hälsa gås igenom, med inter-
vjuer och tester. Ja, hälsa ja. Dagliga minnes- och koncentrationssvårigheter, sömnproblem, muskelvärk, hjärtklappning, tryck över bröstet och svårt att andas, mag-tarmbesvär och huvudvärk, spänd. orkeslös, nedstämd. Vidare har både vikten och aptiten minskat. Jag har däremot ett sug efter sötsaker (Coca Cola, chips och godis) och cigarettkonsumtion är nu uppe i 11/2 halv ask om dagen. Kan ej som tidigare utföra mer än en sak i taget och har svårt att fatta beslut och oroar mig för företaget. Stressprofilen verifierar att jag känner mig lika stressad och upplever stressen lika stor nu som när jag arbetade. Har fått avbryta min energimassage, då min förkylning inte vill ge med sig.

Oktober 2002 vecka 41 - 44

Tillbringar större tiden av dygnet i liggande ställning på vardagsrumssoffan under en filt och på värmedynan. Har dock i mellan varven någon dag ibland då jag känner lite mera ork. Jag vet inte om det är för att intala mig själv att jag mår bättre, som jag kastar mig huvudstupa över diverse saker. Vill bevisa för mig själv att jag kan och orkar. Det slutar alltid på samma sätt, med ett par dagar i sängen. Sedan kommer självförbråelsen. Varför kan jag inte? Förut minsann! När blir jag frisk? Jag är inte nådig emot mig själv och mina skuldkänslor blir bara värre och värre. Försöker fortfarande att ta mig till affären, men många gånger går det inte alls och dessa dagar är det maken som får ta hand om det när han kommer ifrån jobbet. Stackars honom, vilken fru han har.

Oktober 2002 vecka 40

Gör ett försök på tisdagen att besöka mina kollegor på Bostadsbolaget, men kommer inte längre än att jag ser Bryggaren, förrän det tar stopp. Dagen efter stålsätter jag mig för att ta mig iväg till mina kollegor och lyckades ta upp på kontoret. Men detta tog emot, och jag mådde pyton efteråt. Försöker nu inleda projekt Annelie, som nu ska unnas åtgärder för att må bra. Tror att detta ska få mig att må bättre, så att jag kan vara tillbaka på jobbet i november. Jag har inte tid att vara hemma, måste tillbaka så fort som möjligt. På torsdagen har jag avsatt tid för klippning och energimassage.

Ny frisyr och botning av muskelvärken. Har ett helsike att ta mig till dessa ställen, men jagar mig själv dit med kniven på strupen, vilket jag efteråt får på skallen av. Slocknar som vanligt helt utslagen i soffan efter att ha tampats med ångesten inom mig. Fredagen åkte vi till Annie i Västerås. Egon kör, han vill ej att jag ska göra det när jag mår som jag mår. Det var lugnt och skönt att vara uppe hos Annie, var nog behövligt med lite miljöombyte.

September 2002 vecka 39

Kaoset fortsätter. Tomhet. Träffar M, vi pratar och kör avslappningsövning. Hon gör en annan praktisk övning med fyra stolar och symboler, där hon får mig att se mig själv utifrån. Det handlar om mina personligheter. Det var otäckt att se, jag är jobbet och inte Annelie. Känner mig piggare när jag åker därifrån och be-
slutar mig för att åka ut till Gränsö och gå en sväng. Det är första gången sedan jag blev sjukskriven som jag är ute och går på egenhand.

September 2002 vecka 38

Tomhet. Tar mig iväg till Marianne den 19: e. Vi pratar om min situation. Hon verkar himla förstående, hon tycker att jag varit väldigt hård emot mig själv. Jag har tömt alla energidepåer. Blir tillsagd att ej tvinga mig till saker, då jag hela tiden levt med mina måsten. Hon gör en praktisk övning med mig efter avslapp-
ningen, ber mig att måla de bilder jag såg under avslappningen. Det var hemskt, för jag hade hört hennes ord, men det fanns inga bilder. Kunde efter ett tag fatta en krita men sedan var det stopp. Hon bad mig att avbryta. Blev tillsagd att för-
söka ett minst en gång i veckan göra något positivt för mig själv, men jag skulle gå varligt fram. Göra sådant som jag i vanliga fall tycker är roligt. Sedan tipsade hon mig om att jag kunde försöka att måla, skriva, lyssna på skön musik och vistas ute i naturen.

September 2002 vecka 37

Befinner mig i en stor tomhet, känner inte igen mig själv. Har svårt att acceptera, detta är inte jag. Ringer Lars Övling och ber om hjälp. När jag berättade min bakgrund, så sa han till mig att jag ska vara glad att jag stoppade i tid. -Du har ditt liv i behåll! Tyvärr kunde han själv inte ta emot mig nu, för han hade fullt upp. Men han rekommenderar mig att prata hans kollega Marianne Larsson och han skulle först prata med henne. Kontaktar Marianne, vi ska träffas nästa vecka.

September 2002 vecka 36

Kaoset fortsätter. Känner att jag inte orkar med detta själv. Ringer Eva får en remiss till psykolog, hon förlänger samtidigt sjukskrivningen till 17/11.

Augusti 2002 vecka 35

Rasat ner, luften har helt gått ur mig. Gråter och är arg på mig själv över hur jag har agerat och att jag ej fungerar som jag varit van med. Jag har prioriterat bort mig själv och min omgivning. Skuldkänslorna är hemska. Tillbringar mina dagar på rumssoffan, med undantag att Egon bett mig försöka att ta mig iväg ut för att handla varje dag. Väljer Högöhallen, där det är lite folk, orkar inte med någon, åker samtidigt förbi kontoret och tar in min post. Det känns jättejobbigt. Sover jättedåligt, kroppen och huvudet känns som ett stort KAOS.

Augusti. 2002 vecka 34

Mina kollegor uppmanade mig att koppla av ordentligt. Ut och promenera och hitta på saker som du tycker är roligt att göra! Vad är det som är roligt? Jag vet inte längre. Tankarna mal runt i huvudet, kan inte koppla av dem.